29 maj 2017

Några bilder

Jag har inte så många bilder att visa från Örebro. Fjorton bilder tog jag, vilket är otroligt lite för att
vara mig.
För de som undrar, vilket inte många gör, vilket fler borde göra eftersom jag berättade det för så
många och med tanke på att det var min nära-döden-upplevelse, kan jag ju säga att jag står på benen,
trots mögelangreppet.
Nu tycker ni kanske att jag tror att jag är världens centrum. Att det faktiskt finns annat att oroa sig
över än möglet i min kropp.
Ni kanske oroas över att världen står i brand, att pengarna inte räcker till, att det blåser för mycket
ute, att ni börjar bli gamla, att gräset behöver klippas och det har jag full förståelse för. Hur jag mår
är så att säga inte prio ett på era oros-listor.
Absolut, jag accepterar det men tycker ändå att det är ofattbart.
Men nu skiter vi i det.
Älska, glömma och förlåta.
Bild på Örebro slott:


Bild på Örebro. Ungefär vid pilen låg mögelcaféet.


Bild från hotellbaren. Våra Strömsbrogrannar var också där. LillElla, i mitten, tar verkligen "hänga i
baren" bokstavligt.


Bild på gudbarn och barn framför Svampen, där hela dansgänget käkade på fredagen. Det är svårt att
få en normal bild på dom två tjejerna.


Nästa gång jag ser Örebro lär bli om ett år. Då är det Disco SM där igen.

28 maj 2017

Denna väntan

24 timmar har gått och I'm still alive.
Tackar som frågar. Vilket bara en endaste människa gjort och det var AK.
Inte vet jag hur lång tid det tar för ett mögelangrepp att rota sig och hur länge det dröjer innan sjukdomstecken visar sig. Är faran över? Eller är det för tidigt att ropa hej och hoppa över bäcken?
Denna händelse i kombination att SD är andra största partiet är anledningen till att jag inte slår klackarna i taket i Örebro.
Vi är fortfarande här.

27 maj 2017

Mardröm

Spontant kan jag säga att jag hatar Örebro.
Därför:
Tog en lunchmacka på stan. Alla tre tog samma. När Micke och jag ätit upp våra undrar sextonåringen: "vad är det här?", och visar oss en grön klägga som ligger i fyllningen. "Pesto", sa jag. Men va fanken, det var ju ingen pestomacka vi beställt. Kom jag att tänka på. 
Jag gick till kassan och visade dom och undrade vad det var. "Pesto", sa dom. 
"I salamimackan?", sa jag.
Kocken kom. "Vad är detta", undrade jag igen. "Pesto", sa han och luktade på det gröna slemmet. 
"Jag har matfobi", sa jag. ""Jag måste få veta vad det är, på riktigt".
Kocken tog bort plasten på en oöppnad salamifoccacia för att visa mig att det låg pesto i dom. Han stelnade till. Mackan var full av mögel i fyllningen.
Alltså, varför just jag? Varför ska JAG drabbas av det? Som om jag inte har fullt upp med min matfobi ändå.
På Apoteket sa dom att "det är nog ingen fara".
"Nog", räcker inte gör mig. Min mage är en "fin" mage, dvs den är inte van vid sånt här. Den har levt en skyddad tillvaro i större delen av mitt liv. Bakteriefloran är inte som hos andra. Min mage är van vid det bästa. Ett mögelangrepp kan ta kål på den.
Nu är det bara att vänta och se och jag hatar varenda minut.
Hoppas ni får en trevlig lördagskväll med era hårdhudade magar. Håll tummarna för mig!

Mycket bra...

...frukost på hotellet! Toppklass. De yttepyttesmå rummen faller i glömska för denna morgons himmelrike.
Jag var först på plats av mitt sällskap. Fick nästan sitta en timme själv. Njöt av våfflor, skinkor, grädde, kakor, frukter och facebook. Försökte glömma den lilla skylten i början av smörgåsbordet med texten " ta inte mer än du orkar".
Avslutade frukosten med en ingefärashot. Den bästa vitaminkicken. 


26 maj 2017

Första dan

Örebro. Vid en första anblick ser det ut att vara en fin stad. I morgon ska vi kolla om det stämmer.
Idag har jag varit på dansarenan. Lyckades missa sextonåringens BÅDA uppträdanden! Mycket pinsamt. Mycket klantigt. Men det var inte av försummelse  utan tävlingsreglerna var överkurs för mig.
Tröstar oss i hotellbaren.


Vårt rum är pyttelitet. Fönstret vätter ut mot en galleria så det gäller att tänka på vad man har på sig, eller rättare sagt inte har på sig.
Badrummet är också pytte. Speglar brukar hjälpa till att förstora men det behöver ju inte överdrivas. Att tvättställets propp är som en spegel är att gå till överdrift tycker jag.


25 maj 2017

Bra

Shotten jag gjorde igår var det verkligen riv i. Hör av er om ni börjar känna er krasslig så skickar jag
receptet. Jag känner mig mycket piggare idag. Dock inte så pass pigg att det låter lockande med
uppstigning klockan 04.00 i morgon. Hur fanken ska jag kunna somna med en sån uppstigningstid
framför mig?
Där fick jag till både positiva och negativa tankar i samma stycke. Märkte ni det? Lite glädje, lite
klag. Det är så det är. Utan det ena skulle inte det andra finnas.
Här är shotten:


Kom ihåg att höra av er om ni vill ha denna medicin från mirakelkvinnan

24 maj 2017

Två moln

I helgen blir det Disco SM i Örebro för hela slanten. Inte jag som ska tävla utan sextonåringen.
Fast inte i nån SM-klass. Dit är det en bit än. Men att dansa på ett Disco SM är nåt speciellt ändå, för
de som dansar. Alla danskompisar bor på samma hotell, till exempel. Jag misstänker att själva dansen
kommer i andra hand såna här gånger.
Sextonåringen brukar ha skitkul, dansar i några minuter under tre dagar och kostar oss en hel del
pengar denna helg.
Så kan jag sammanfatta det. Hon är värd vartenda öre, kan jag tillägga.
Men nu börjar mörka moln att hopa sig.
För det första: Jag känner mig krasslig. Oroväckande krasslig.
Jag har nyss gjort grannens ingefärs-shot som visst ska vara något rejält. Den ska bara kylas ner lite
mer sen är den redo att drickas.
Nu håller vi (och med "vi" menar jag ni också) tummarna att jag inte blir den som sabbar en av
sextonåringens roligaste helger.
Ingredienserna, plus vatten:


För det andra: Bilen. Nyss hemkommen från lagning. Tyvärr är det inget hinder för att nästa omgång
fel ska dyka upp. Nu "rusar" motorn när jag gasar. Så jäkla drygt. Än så länge går den att köra så vi
kör på, så att säga. Vilket i Örebro-fallet betyder att vi åker i riktiga svinottan eftersom det är osäkert
att göra omkörningar med en rusande motor.
Kommer ni ihåg att jag för några inlägg sedan ställde frågan om frilanslivet var värt allt ekonomiskt
försakande? Det här är ett typiskt exempel när en sån fråga dyker upp igen.

23 maj 2017

Glömde

Jag har haft en fantastisk utsikt på dagens jobb. "Det här är vardagsmat för er, men för mig är det
ett äventyr", förklarade jag för de som jobbade där. Kanske var det därför jag glömde bort att ta
bilder för privat bruk, dvs bloggen. Jag var så tagen av äventyret att jag glömde min blogg.
Därför blir det inget inlägg idag.
Lovar att komma med världens bästa i morgon istället.
mvh Britt