23 aug. 2017

Besviken

Idag var det en högtidsstund för familjen. Smakboxen kom. Som vanligt öppnar vi (jag) den
högtidligt i samband med måltiden.
Högtidsstund, dreglande munnar, stora förväntningar. Vad skulle månadens box innehålla för smarrigt
den här gången?
En massa skit, skulle jag vilja påstå. Den ena nyttigheten efter den andra. Vego, raw och fairtrade
choklad.
Nä, not my cup of tee. Apropå te, till och med teet som var med i boxen var ett sånt där nyttigt ett.



22 aug. 2017

Tomt

Nu är det så där igen. Inget jag gör känns intressant nog att skriva om.
Det jag pysslar med om dagarna känns väldigt ointressant. Inget en upptar er dyrbara tid med precis.
I vanliga fall visar jag stolt upp mina blåbär, talar med glädje om diverse krämpor, klagar glatt på allt
möjligt, detaljbeskriver gärna utflykter och delar med mig av den ena sanningen efter den andra. Utan
problem. Utan betänkligheter om det är läsvärt eller inte.
Jaja, det är som det är. Bara att vänta ut skiten. Snart är jag nog på G igen. Om jag inte plötsligt
blivit en ovanligt tråkig människa. Sånt kan ju hända.


Bilden har absolut ingenting med texten att göra.



21 aug. 2017

Glömsk

Att skriva listor är något jag tycker väldigt mycket om. Men just nu har jag en Kom-ihåg-lista som
inte är kul. Det börjar bli för mycket saker att komma ihåg. Då tar jag till det gamla välkända
tricket, jag slutar skriva upp det jag behöver bli påmind om.
Inte bra, för det upptar en stor del av min tid att grunna på vad det är jag inte skrivit upp.
När jag kommer på det (om jag kommer på det) gör jag samma sak igen. Jag sopar det under mattan
i hopp om...vad? Tja, kanske att...eh...nä, jag vet inte. Människan är outgrundlig, fanken vet varför en
beter sig som en gör ibland.
Just nu har jag, vad jag vet, tre saker jag glömt bort. Jag vet det eftersom en av mina första vakna
tankar i morse var: "Glöm inte bort de här tre grejerna Britt". Jag glömde allt utom siffran tre.


Bilden har ingenting med texten att göra.

20 aug. 2017

Synth&Motion

Smhi lovade sol idag men tamefanken kom det inte en rejäl skur ändå. Jag har sagt det förr: Om en
inte kan lita på smhi, vem kan en då lita på.
Regn + elektronik = inte bra. Tur att det fanns vindskydd att flytta in utrustningen i.
Det var alltså Synth&Motion-dax idag. Den årliga konserten runt 2,5-kilometersspåret i Hemlingby.
Det sitter musiker i vindskydden längs spåret och spelar sin musik. Kul grej, tycker jag.
Micke fick lite panik ett tag när han upptäckte en trasig kabel.


Men det löste sig.
Inga akustiska gitarrer här inte.


Micke delade vindskydd med Bjelke, som vi känt i evigheter. Han är elektronmusiker på heltid. Det
är det inte alla som är.


En annan väldigt duktig musiker som spelade, fast i ett annat vindskydd, var David.


Så många fler bilder har jag inte. Inga fler faktiskt. Jag var väldigt dålig på att fota idag. Satt mest
och hängde framför eldstaden och försökte hålla mig varm.

Godmorgon

Idag är en bättre morgon än igår. Börjar den på bästa tänkbara sätt:


Vi var ut igår, efter regnet, och plockade. Jag plockar helst blåbär men där vi var igår var det rätt
blåbärsfattigt. Blåbärsfebern som brukar drabba mig har uteblivit i år. Jag har inte alls samma panik
att fylla på smoothieförrådet i år. Lite bara. Ska jag klara mig ett år som självförsörjande på blåbär
måste jag ta mig i kragen.
Men idag är det detta som gäller:


Micke är med och spelar. Nu ska jag hjälpa till att bära instrument i motionsspåret, resten får han
klara själv.
Synth&Motion = längst 2,5 km-spåret finns ett gäng elektronmusiker utplacerade och förgyller
tillvaron för förbipasserande.
Jag återkommer med all sannolikhet med bilder på det i eftermiddag.


19 aug. 2017

På G

Jag är känd för att vara ekonomisk. Utan att skryta, eller okej skryt på då: Jag är fantastiskt bra på
pengar. Innerst inne är jag nog en revisor eller finansminister.
Även när jag var rik kunde jag trolla med pengar, så det här med ekonomiskt sinne är inget som kom
för sju år sen, när jag bytte bana i livet och blev en fattig frilansare på gamla dar.
I maj i år upptäckte jag en ny sparbössa. Återbäringen. Fanken, det hade jag missat helt.
Sen i maj går jag via olika återbäringssajter när jag handlar på nätet. Lika enkelt som att shoppa som
vanligt men mycket smartare. Jag har inte handlat ihjäl mig direkt. Några matkassar, lite apotek,
sextonåringen har handlat kläder och faktiskt så har jag handlat två julklappar redan.
421 kronor i återbäring, so far. Inte dåligt med tanke på att jag inte handlat något jag inte skulle gjort
ändå. Skillnaden är bara att jag tjänat 421 spänn på det.
Jag skulle kunna lägga ut länkar men avstår. Bloggen blir som ett jäkla marknadsplats då och så vill
vi ju inte ha det, eller hur? Bättre att vända sig till mig direkt om en vill veta mer, tycker jag.
Julklapparna ja...augusti och jag är på G. Kan det bero på att jag knappt hann köpa någonting i rimligt
god tid förra julen? Micke blev sjuk i november och kom hem från sjukhuset dagen innan julafton.
Det var en stressig tid. Säkert det som ligger bakom att jag är på G i augusti i år.


Godmorgon...

...kan man ju hoppas att det är för er. Ska jag summera min egen morgon (klockan är nu 8.25) så
vaknade jag av att regnet skvalpade vilket betydde skrinlagda planer. Jag klev upp, bäddade och
hittade en tvestjärt i sängen. Klockan var för tidigt för att jag skulle kunna skrika ut min avsky mot
detta. Dels av hänsyn till familjen, men mest av hänsyn till mig själv. Jag såg fram emot en ensam
frukost tillsammans med Arbetarbladet. (Jag har en helgprenumeration på papperstidningen, så
helgmorgnarna är betydelsefulla för mig).
Jag kliver ut på trappan i arla morgonstund. Blickar ut mot det öde radhusområdet där nerdragna
persienner skvallrar om att de flesta ännu sussar gott i sina sängar. Eller så orkar dom inte gå upp för
dom har legat sömnlös hela natten. Eller så har dom morgonångest. Eller är bakfulla. Kanske har
tvestjärtarna ätit upp dom?
Skit samma. Det viktiga här är att jag öppnar brevlådan, hämtar tidningarna, skuttar glatt in och
lägger dom på köksbordet. Och vad får jag se? Två DN. Ingen Arbetarbladet.
Dagen har bara börjat och hittills har den inte levererat.

18 aug. 2017

I gömmorna

Så synd att jag hittade den här finingen nu när sommaren nästan är slut:


Inte för att jag klär så jättebra i dom, men ändå.
Dom dök upp när jag gick igenom mina loppisprylar.


Apropå look: Jag var till mamma och fikade idag. Hon trodde att jag skulle ner på stan och äta lunch
med Micke. (Fel, det skulle jag inte) Hon undrade om jag skulle hem och byta om först...


Haha. Ja inte är det haute couture precis. ( uttalas aåtkutur, med franskt uttal)
Lägligt då att jag har föreslagit RW-damerna att vi ska gå på Thielska galleriet när vi ses i Sthlm om
ett par veckor. Där visas en utställning om just haute couture.
Det här är Patricia i Velvet. Här kan vi snacka haute couture:


Avundsjuk? På en skådespelarroll? Mycket.

17 aug. 2017

Riktigt trevlig dag

Jag har haft en riktigt trevlig dag idag. Den började i Norberg, närmare bestämt här:


Vi fläskade på stort.


Det klassiska caféet brann ju ner häromåret men är nu återinvigt. Samma goda fika, då spelar det
mindre roll att den gamla atmosfären inte gått att återskapa.


Sen var vi redo för Avesta Art.


Det var första gången vi besökte det gamla järnbruket.


Oj vilken miljö att visa konst i! Det blev som två utställningar i en, eller hur jag ska beskriva det.
Mötet mellan konsten och de gamla industrilokalerna var fantastiskt.


Vi var överväldigade, även om Micke ser väldigt blasé ut.


Gamla industrilokaler, finns det något vackrare?


Världens häftigaste tvårummare fanns bland annat där. Allt var virkat. Precis allt man såg. Från
början var det här ett välstädat virkat rum med ett uppdukat bord och andra fina virkningar. (Vilket
gick att se på en film) Konstnären (Agata Oleksiak) valde dock att låta rummet explodera och då blev
det så här:



Allt kan bli konst. Gamla barnvagnar till exempel. (Leif Holmstrand)


Tittut från en läskig spegelkorridor som verkligen förvillade en.


Själva järnverket var som ett konstverk i sig. Om någon uppdragsgivare skulle be mig fota gamla
järnverk är inte jag den som tackar nej.

 

Jag såg ingenting som jag ogillade på utställningen. Vissa grejer gillade jag mer, andra mindre, men
allt gillade jag, för att prata fb-språk.
Speciellt gillade jag Mary Sibandes stolta jagade kvinna.
Här har jag lekt konstnär eftersom jag gärna vill vara en sån jag också. Jag fotade konstverkets
reflexer i ett glas.


Som sagt, nästan bara bra grejer.
Alltså, jag är ingen konstrecensent. Om ni förväntade er en genomgripande analys om Avesta Art
så sket ni en lök, som vi i konstsvängen säger. "Det var bra grejer det här", räcker gott och väl för
att ni ska fatta att det var bra.


Sex våningar konst senare åkte vi hem till Gävle igen.