28 aug. 2016

Grattis from the godmother

För 16 år sen höll jag henne för första gången i mina armar, samtidigt som Ella låg i min mage.
Vi var hos Ferms och fikade och Tuvis var lite orolig. Jag bar på henne och då lugnade hon ner sig.
Hon ingav mig då självförtroende inför min egen stundande mammaroll.
Som tack för det uppvaktades hon med handsprit och hårspray idag.


Det är konstigt så fort 16 år har gått. Jag tror faktiskt att AK också begrundar den saken när hon ser
sitt barn öppna paketen.


Alltid finfika hos Ferms. Porslinskannor och gräddsnipa. Lyx.

Nya fynd

Jag kom billigt undan i dag också. Var på loppis med mamma och såg en kartong med textil.
På kartongen stod "Gratis, ta vad du vill". Jaha, ja men då så, jag rotar väl lite då, tänkte jag och
rotade fram ett helt gäng retro pappersdukar, vissa oöppnade i originalförpackning.


Kolla in den med oranga blommor! Tre av den varav en oöppnad.
Det var inte helt pk gällande miljö förut:


Som jag har funderat vilka servetter jag ska matcha porslinet med när RW-damerna, dvs AK, Soffan
och Nyman, kommer till ön för en långhelg nästa vecka. Nu är äntligen det problemet löst. Hittade de
här för en tia:


Halkiga, gulnade av ålder, rätt osköna men passar perfekt till det rosa porslinet. Ibland går estetik före
bekvämlighet.
Faktum är att jag funderar på att ha den blommiga pappersduken på bordet också. Jag vill ju inte att
dom slabbar ner mitt nya teakbord eftersom det blir så fula fläckar då. Frågan är hur pappersduken
gifter sig med servetterna?
Men oj, nu kom jag på en sak! Jag har ju bestämt mig för att skita i allt vad matchningskoder heter!
Så bra!
I gratislådan låg den här charmiga bonaden också:


Efteråt bjöd mamma på hembygdsgårdsfika. Fika när det är som bäst!



Mat med komplimanger

På middagen hos Ove och Annche igår kväll blev jag placerad bredvid pappersArbetarbladet och då
blir jag inte den trevligaste middagsgästen.  
Finns den på en armlängds avstånd kan jag inte låta bli den eftersom det är så sällan jag håller den i min hand nu för tiden. 




Efter middagen lutade jag mig nonchalant mot väggen i en avslappnad pose. Där satt jag i godan ro
tills Ove fick syn på mig. Han hajade till. "Sitt kvar, rör dig inte! Jag måste hämta kameran, du ser så
jäkla snygg ut" Han rusade upp. Jag tänkte: "äntligen har nån sett det".
Jag satt blick stilla, rädd att ändra en endaste millimeter av mig själv. När han kom tillbaka med
kameran var jag smått förstenad, på gränsen till ängslig. Tänk om han såg att han sett fel. Plötsligt
hade jag glömt bort vilken min jag hade när han såg skönheten i mig. Log jag, var jag allvarlig eller
bara eftertänksam? Han började fotografera men jag såg ett drag av missnöje i hans ögon. Jag
förstod att ögonblicket var borta. Men dom minuter det varade var jäkligt trevligt.
Jag var tvungen att dokumentera min kvart i solen, eller vad man säger. Fast i mitt fall rörde det sig
inte om en hel kvart...





   





27 aug. 2016

Loppisfynd

Min garderob har ju gått från svart till färg. Min favoritjacka just nu är en guldglittrande skönhet
från 60-talet. Lite mer glitter och det hade varit Liberace-varning. Idag på loppisen hittade jag den
perfekta väskan att matcha jackan med. Tycker iaf jag, som inte bryr mig om matchningskoderna.
En helt pärlbeströdd glittrande väska med fruktmotiv.


Jag hoppas att ni tycker att det är lika skitsnyggt som jag! Inga tveksamma blickar tack!
20 kronor för den läckerbiten. ett av mina bättre köp i år.
Jag köpte även en filt för 20 kronor. Osäker om den passar in i vårt hem dock.


Sen fikade Micke och jag på Biltema.


Vi var dit och handlade en grej när Micke såg att dom sålde kaffe och bulle för 5 kronor. "Vi måste
testa", sa han. Fem spänn är ingenting, inte ens i mina ögon, så det är klart vi fikade.
Bullen var vad man kunde förvänta sig få för den summan, kaffet var det inget fel på.

Gommoron

Oj så det blåser ute. Jag ska snart gå till en loppis här i närheten. Då gäller det att hålla i hatten.
Hahaha! Det är en liten svaghet jag har att använda mig av gamla hederliga, snart utdöende uttryck.
I mina egna loppislådor från svärfar hittade jag den här igår:






Det är nästan synd att vi inte spelar spel i den här familjen.
Efter loppisen blir det stan och presentletning. Frida kommer hem i morgon. Hon har fyllt 21 år och
de sista presenterna ska inhandlas.
Fridas rum måste också städas. Ett rum som står tomt förvandlas lätt till ett förråd.
På kvällen är vi bjudna på middag hos trevligt fölk.
Så ser min lördag ut.



26 aug. 2016

Om pengar igen

Nu går det verkligen att leva gott och billigt. Vitkålen kostar drygt två spänn så en asiatisk
vitkålssallad blir det varje dag nu, för här finns det mycket vitkål.


En Zucchini kostar också drygt två kronor. Det blir en hel del zucchini frittata, speciellt som Ica
säljer en sexpack ägg för tio kronor den här veckan.
Kylen svämmar även över av paprika och tomater för dom kostade tio kronor kilot förra veckan.
Grönsalladen, tre olika sorter, tio kronor styck.


Som om inte det vore nog, kvällens olw-chips kostade tio kronor! Jag blev så tagen av det att jag
köpte en påse ostkrokar för samma pris. Nu försöker jag tvinga på Ella lite av snackset. Jag måste ha
hjälp att äta upp det, för jag känner mig: Så länge det finns nåt gott finns det plats i magen, hur jäkla
mätt jag än är.
Kvinnan utan karaktär och omdöme.
Plus all blåbärspaj i kylen. Det räknar jag som gratis eftersom det förutom blåbären bara innehåller
basvaror.
Lite enkelt räknat kostade middagen, om jag räknar på en fjärdedels vitkål och en tredjedel zucchini,
(Micke är inte hemma och Ella vägrar zucchini frittata) sex-sju spänn. Äsch, vi säger tio så har jag täckt in
två matskedar grädde, en halv lök och lite kryddor också.
Fredagsmyset, om jag räknar på en halva chips och lika mycket ostkrokar kostar tio. Jag brukar vilja
känna en uns av nyttighet under mina frossarkvällar så jag dricker för det mesta vatten.
Hela jäkla fredagskvällen kostar alltså tjugo kronor.
Det ni.

Fredag!

I morse pratade Micke och jag ekonomi, vilket inte händer så jätteofta. Vi brukar nöja oss med "Jaha,
ojdå, är pengarna slut redan", och då tar jag till all min överlevnadskreativitet och håller tummarna.
September och oktober har vi några feta räkningar. Mitt förslag var att betala allt på en gång och leva
helrisigt i en månad istället för att dela upp det och leva halvrisigt i två.
Helrisigt året om fixar ingen (eller jo, det finns folk som gör det) men en månad är ingen katastrof.
Anser jag. Micke verkade inte vara så sugen på min idé. Vi får se vem som tar hem spelet.
Just nu är det lyxliv. Fredag. Fredagsmys! Snart frukost på skinkrullar med philadelfiaost och
soltorkade tomater-fyllning, samt blåbärspaj! Lite kaffe på det, sen är jag redo för att återvända till
samma ställe jag var på igår och jobbade:


25 aug. 2016

Bra tänkt!

Nya Ikea-katalogen kom idag. Kanon att möblerna är designad för människor, tycker jag.

Övervinner rädslan

Säga vad man vill om mig men en mes är jag inte. Utåt sett. När det kommer till skogen iaf.
Trots min oerhörda rädsla för björn, mördare och insekter hindrar det mig inte från att gå ut dit själv.
Det är blåbären som drar. Den allestädes närvarande skräcken är priset jag får betala för blåbärspaj
och blåbärssmoothie som ska räcka ända till nästa säsong.
Det är inte avslappnande att vara ensam i skogen, vad folk än säger. Att ständigt fundera på vad som
sker bakom ens rygg tär på krafterna. Utsattheten man känner när man går rakt in i ett spindelväv som
vävts mellan två träd och inte vet vart spindeln är efter krocken, den är inte att leka med. Och när
plötsligt fåglarna börjar föra ett väldigt liv, hur ska det då vara svårt att tro att det inte är för att nåt
stort är på väg?
Men jag skyddar mig så gott jag kan. Det här är kanske lite fånigt att bära med sig i magväskan men
utifall ni stöter ihop med en kvinna som står beredd med sin schweizerkniv så är det bara jag, ni
behöver inte bli rädd. Om ni inte tänkt anfalla mig vill säga.


Jag har även en bjällra på magväskan. Förhoppningsvis räcker det ljudet för att skrämma bort
björnen. Så mycket enklare än att behöva ta till kniven.


24 aug. 2016

Snart färdiga

Gosse vad jag har burit bokkartonger idag. Finns det nåt tråkigare? Vi har varit hos svärfar och
sorterat. Han hade milt sagt rätt många böcker. Vissa kartonger har jag tagit hem med en förhoppning
om att jag ska orka sälja på bokbörsen men det mesta hoppas vi att nån organisation tar.
Nu på kvällen har jag lagt ut några stycken till försäljning. Den dyraste blev den här:


Vi börjar se ett slut på rensningen i svärfars radhus nu. Snart är det fritt fram för städpatrullen och
mäklaren.
Vår källare och hallen uppe är rätt belamrade av kartonger. Jag måste ta tag i det här nu, efter
sommaruppehållet. Ett angenämt göra i och för sig men det börjar bli rätt mycket nu...
Usch vilket trist inlägg det här blev. Märker ni hur splittrat det är? Kan bero på att "Irene Huss" är på i
bakgrunden och jag småsneglar fast jag egentligen hellre vill se "Gran Hotel" på Netflix, samtidigt
som jag försöker att inte glömma bort att ladda kamerabatteriet, samtidigt som jag sörjer att jag inte
köpte glassen på Ica och nyss kom jag på att jag glömt bort revisorn.
Och bara för att jag känner mig okoncentrerad drabbas ni av detta orddravel. Jag känner uppriktig
skuld. Förlåt.

23 aug. 2016

Fördel

Det finns fördelar och nackdelar med frilansarlivet, det har jag påpekat några gånger. Om vi bortser
från nackdelarna, vi blundar fett för dom, då är fördelen att stiga upp på morgonen, känna rena
Parga-värmen i luften och kunna bestämma sig för en halvdag med brygghäng.
Dock ej på den här:


Inte på den här heller:


Men här satt vi oss ner. Verkade stabil och bra.


Sjön låg stilla...


...och vi spekulerade i om någon skulle sakna ekan i ett par timmar.


Men det är så inte våran stil att sno båtar så vi satt oss och käkade istället...


...och tittade på spegelblankt vatten...


...och hurtbullar.


Vi matade fiskar för jag ville ha en bild på en. Först nosade en lite försiktigt på kubben:


Sen kom det fler:


Och till slut blev det huggsexa:


Men nån fisk lyckades jag inte få bild på.
På hemvägen stannade vi till vid kyrkan.


Ppppputtenuttgulligt.


Slutligen några ekor som inte låg och guppade för det var ju som sagt vindstilla.


Allsång

Igår kväll var vi på allsång. Inte riktigt min grej trodde jag, men det var rätt kul att sjunga med i
texterna. Plötsligt, mitt i "Sol, vind och vatten", kom jag på att min röst inte är den vackraste och nu
fick även de närmast stående höra det. Jag gjorde ett kort avbrott, knappt större än en fjärdedels
refräng, sen kom jag på att när man är i min ålder har man slutat bry sig om vad andra tycker.
Några som inte heller hade nåt rykte att tänka på var Micke och Sune:


På scenen bakom AK står anledningen till att vi var där...


...nämligen Kalle som sjöng några egna låtar och ledde ett par allsånger.


En liten bonus var att E-L och Coffee Beans var med. Första gången jag hörde dom.
Enligt presentatören kan vem som helst vara med i gruppen, men hallå säger jag! Vadå vem som
helst? Hörde typ ingen som sjöng i min tonart.

22 aug. 2016

Inte bra

Högsommarvärmen är tillbaka och det är inte bra. Getingarna kommer att älska det. Jag kommer inte
att kunna vistas utomhus.
Fy sjutton. En riktig köldknäpp skulle sitta bra nu.