7 dec. 2016

Inte allergisk

I ungefär 30 år har jag trott att jag var allergisk mot hyacinter. Men någon gång under årens lopp
måste det ha vänt. När det hände förblir ett av vardagslivets stora gåtor. Frågor man aldrig får svar på.
Förra veckan fick jag en hyacint av Monica och Jerker, mina grannar. Eftersom jag inte tänkte så klart
då lät jag den stå i köksfönstret. Igår slog det mig: Mäh! Jag visar ju inga tecken på allergi!
Skönt att ha en sak mindre att oroa sig för gällande en själv.
Nu återstår bara resten.
Idag är första dagen jag inte besöker Micke. Känns konstigt. Istället har jag köpt lite presenter
eftersom han fyller år i morgon. Jag har köpt en ny outfit han kan ha på sig på sjukhuset. Mjukisbyxor
är inget jag uppmuntrar men vad passar bättre på ett sjukhus än ett par sådana?
Om allt går som det ska flyttas han till Gävle i slutet på veckan.


6 dec. 2016

Lättchockad


Det kan vara rätt skrämmande att sitta hos Micke  ibland. Som igår, när jag lyfte på täcket för att leta reda på hans hand som jag tänkte hålla i medan sjuksköterskan letade efter vener i den andra armen. Då får jag se att hela högra delen av överkroppen är alldeles blodig! Mitt hjärta höll på att stanna. Jag ville inte oroa Micke genom att säga att såret spruckit upp och nu tömde honom på blod. "Du ska nog se det här", sa jag till sjuksystern. Hon upptäcke snart att det bara var kanylen på handleden som lossnat. Men chocken jag fick...
Lika chockad blev jag idag. Micke satt och käkade. Jag satt bredvid och kollade på monitorerna. Särskilt kollade jag på hjärtfrekvensen. Chocken när den plötsligt visar 0! Sen 180! Två sekunders panik innan den la sig på normala 90. Jag vet inte varför det blev så där och Micke märkte ingenting, inget larm gick, det var nog bara ett maskinfel men jag är för klen för chocker just nu och vill inte veta av dom.
Ett lugnt och stilla liv där allt går sin gilla gång, så vill jag ha det numera.

5 dec. 2016

Två veckor på Ackis

Jag är inte redo att skriva så mycket om mig själv än. Som jag i vanliga fall mer än gärna gör. Ämnet "jag" är outtömligt men känns tämligen ointressant just nu. 
Att jag just nu sitter på tåget hem och fortfarande hatar alla som högljutt pratar i mobilen, hur intressant är det att höra ännu en gång? Eller att jag var på Nordea idag för att betala Mickes räkningar och läste lusen av en kund som var otålig och oförskämd. Iofs var alla vi trettiofem kunder otåliga eftersom endast två kassor var öppna men det var ingen ursäkt för att stå och skrika "kärringar" till de båda bankkvinnorna. 
Tålamod är inte min grej just nu.
Micke mår bra. Det är det viktiga nu.
Satt en stund i en fåtölj. Låter inte så märkvärdigt men det är en bragd.

4 dec. 2016

Framsteg

Igår fick jag den första måltiden på nästan 14 dagar värd namnet. Grannens föräldrar, som bor i Uppsala, bjöd på LCHF-paj och citronmousse med granatäppelkärnor. Efter 14 dagar med drickyoghurt, en sjukhuslunch då och då samt bananer smakade detta himmelskt.
Samma sak med Micke. Han fick också riktig mat för första gången igår. Kaffe och frukost, lite lunch och en piggelin. Matlusten är inte på topp men han är glad över att slippa sondmatningen. 
Tänk, häromdagen låg han allvarligt sjuk och nersövd, nu äter han mat och planerar en Berlinresa i vår tillsammans med mig!
Ett mirakel. 
När jag tog tåget hem igår träffade jag min favoritdoktor alla kategorier, Doktor Bosse. Vi satt i samma kupé. När våra blickar möttes sa jag: "Doktor Bosse!"
"Hej hej", sa han och kom och skakade hand.
Jag var osäker på om han kände igen mig för det var ett tag sen vi sist sågs. Men jodå, han kände igen mig.
Då sa jag, som älskar kallprat, "Alla känner apan men apan känner ingen", och skrattade åt min fyndighet. Dr Bosse log och gick tillbaka till fin fru. När han nästan är framme slog det mig: förstod han att det inte är mig jag syftar på, dvs jag menade inte att det är jag som är kändisen?
För säkerhets skull ropar jag: "Du är alltså en apa".
Det måste ha låtit konstigt för de övriga passagerarna när en medelålders till synes trevlig och skötsam kvinna ropar så efter en lika trevlig och skötsam pensionerad herre. 
Slog det mig. 
Doktor Bosse log. Han förstod. Det är huvudsaken. 
Nu sitter jag alltså på tåget igen. Glömde köttbullsmackorna hemma som jag gjort till lunch. Skit å. Det får bli en klassiker istället:




3 dec. 2016

Det jämnar ut sig

Shit!! Min tågstol är upptagen!
Å andra sidan fick jag "min" p-plats vid stationen. Den var upptagen igår. 
Plus minus noll på skrock-kontot, väljer jag att tolka detta som.

2 dec. 2016

Om att vara skrockfull

Medan jag väntar på att Micke ska komma tillbaka från operationen passar jag på att säga:
*Förbjud mobilprat på tåg.
*Förbjud folk som inte kan hantera ett     toalettbesök att använda toan.
*Låt förkylt folk sitta i en egen tågvagn.
*Sätt regler om hur högt folk får prata med varandra under en tågresa.
Jag vill inte verka gnällig men så är det.
Nåt annat som borde förbjudas är min skrockfullhet. Jag har alltid haft ett drag av det och nu har det slagit ut i full blom.
På tåget gäller att jag måste sitta på en speciell plats. Andra dörren bakifrån, sista tvåmannaplatsen i första kupevagnen.
AK har sagt att mina tics inte har nåt med verkligheten att göra. Att livet inte funkar så. Hon har antagligen rätt. Jag försökte tänka på det när jag fick tillbaka växel på Apoteket nyss. Angående sedlar måste jag lägga dom åt rätt sida i plånboken, dvs inte upp och ner.
Ett tag tänkte jag göra det, men ångrade mig i sista sekund. 
Living on the edge - nej tack.




1 dec. 2016

Torsdag

Micke är inte lika pigg idag som han var igår. Och med pigg menar jag i jämförelse med hur han varit när han legat nersövd i tio dygn.
Ett bakslag har inträffat, men sånt får vi hela tiden vara beredda på.
Dock, jag har pratat med honom, han gav mig några order om vad jag ska göra och ett litet leende lyckades han också klämma fram.
Jag har bara fått träffa honom en kvart idag. Sitter och väntar i anhörigrummet på att han ska piggna till och orka med mig.
Knappt jag själv gör det. 
Om jag nu får klaga lite i det här läget.
1:a december idag. Min favoritmånad i vanliga fall. Det är från och med idag fullt lagligt med julmust/julmat/glögg/
skumtomtar och kokt julkorv. 
Något vi hade vräkt i oss idag, om det varit i vanliga fall.